Det där med att åka hem. Att vi inte kunna äta nattsushi när vi vill. Att inte få sjunga karaoke och inga mer neonskyltar. Ingen mer japanska och inga fler fina japaner. Att vänja om sig, tillbaka till GMT+1 och högertrafik. Att stå på högra istället för vänstra sidan av rulltrappan och inte buga varje gång man går ut ur en butik.  Att våra nyfunna vänner kommer att bo på andra sidan jorden, och tänk hur mycket det finns kvar av Tokyo man vill se!
Det är många stadsdelar vi knappt har satt våra fötter i, och det finns ju så många många smågator att se. Smågator som alla har sina egna små mysiga barer, restauranger och butiker med sina fina föreståndare. En månad räcker inte för Tokyo. Den här staden är värd mer än så.
Nu åker vi hem. Om några timmar sitter vi på var sitt flyg hem till Sverige. Emil via Hong Kong, Hanna via Köpenhamn. Går tillbaka till våra vanliga liv, som inte är en månadslång semester längre. Men vi kommer tillbaka. Vi gör det.

Idag hade jag en sista fotosession. Jag var modell för ett killklädesmärke som heter Phigvelers och har sin butik i Harajuku. Ganska rolig idé av stylisten att ha en korthårig tjej som modell! Dessutom bylsade de på mig med kläder så att jag fick en killes kroppsbyggnad. Bilderna här under knäppte Emil under tiden jag fotades.


Vi höll hus i en möbelaffär/ snickeri. Det var verkligen hur fint som helst.










Jag hade hatt eller mössa på mig på varenda bild vilket var lite ovant. Och inget smink eller hårfix eller någonting alls.


Här är stylisten. Bilderna kommer väl så småningom att komma upp på klädesmärkets hemsida. Kan länka då!
Och juste ja! Filmerna från modevisningen kan inte komma upp förrän jag har kommit hem. I sann Hanna-anda glömde jag såklart datorsladden hemma.

Köpte mig ett par skor idag! Kängor för att vara exakt.


Högst opraktiskt och lite konstigt, men åh så fina! Rea och allt. Känner på mig att jag, sockor och vita docs kommer att bli bästa kompisar i höst.

Idag köpte jag ett fint bröd till oss att äta på tåget på väg till Shinjuku. Därifrån skulle vi nämligen ta ett annat tåg till Mitaka, där Ghiblimuséet ligger!


Där gick vi runt och kollade på fina skisser och liknande från deras filmer. Vi fick även se en liten kortfilm om Totoro som man bara kunde se där. Ledset, skulle vilja titta på den varje kväll egentligen. Som en god nattsaga. Emil köpte med sig en liten Totoro hem.


Vi drack Ghiblimuséets egenbryggda öl (!) med kanske världens finaste etikett. Att ölen inte var en blaskig lager var också ett plus!


Klockan blev sex och det blev mörkt. Vi tog kattbussen till stationen och åt favoritsushi till middag.

Har precis kommit hem från bästa kvällen någonsin. Det känns som att klockan är 4 trots att klockan bara är strax efter midnatt. Runway show med en hel massa trevliga människor. PLUS att designen till min klädsel vann andrapris av kanske 30 outfits. Jag fick blommor och presenter och en hemskt mycket tack på efterfesten. Glömde kameran hemma imorse på grund av all stress, men imorgon kommer det lite videofilmer! Grymt.

Ikväll träffade vi en japansk vän som tog med oss till Ikebukoro där man hade festival.


Där kunde man testa på kingyo sukui, en lek som går ut på att man ska håva in så många guldfiskar som möjligt med en liten spadel gjord av rispapper innan pappret går sönder. Det var svårare än vad man kan tro!


Trots det visade det sig att jag var en riktig fena på det! Jag fångade 10 mot Emils 2. De frågade om vi ville ha med oss guldfiskarna vi hade fångat i en plastpåse, men vi tackade vänligt nej.


Vi gick till en restaurant och åt hur mycket god mat som helst. Det här är Michiko! Himla fin tjej. Det var hon som scoutade mig för fotojobbet här om dagen! Hon tyckte det var väldigt konstigt att jag och Emil inte har planerat giftermål ännu, vi har ju varit tillsammans i tre år! När Emil var på toaletten skyndade hon sig att säga till mig att Emil är en fin kille och att jag ska gifta mig och skaffa barn med honom så fort som möjligt. Kulturskillnaderna säger jag bara. Nu ska vi sova för att orka upp till modevisningen imorgon. Natti!

Vid 20-snåret promenerade vi till Shibuyas stökiga gator för att inte missa allt med Tokyo den här dagen. Vi åt glass.


Och Emil köpte en present åt sig själv som han har spanat på ett tag nu. Han blev himla glad att han fick tag i en eftersom de verkar vara slutsålda i hela Tokyo!

Ungefär så här roligt har vi det idag. Vi är sjuka båda två och har bosatt oss i sängen. Vi som skulle på sumoturnering idag! åh. Tur att vädret är så trist, grått och kallt idag.

Idag har vi haft fullt upp hela dagen.


Först fotades jag tidigt tidigt på morgonen en bit utanför Shibuya. Vi var hemma hos en av tjejerna vilket var hur mysigt som helst. Vi blev bjudna på frukost och sen satte vi igång och fotade i 4 timmar.


Hon fotade analogt, så vi tog först polaroidbilder som exempel så vi kunde se hur det blev. Jag lägger upp bilderna så fort jag får dem!


Åkte direkt från fotningen till rehersal på skolan. Sminkades, satte på kläder, fota, tvätta av smink, byta kläder. Paus en timme och fick världens godaste riskakor som syns lite på bilden. Åt kanske 20 stycken!


Sen förflyttade vi oss till en annan våning där vi skulle provgå.


Helt plötsligt hade det gått fem timmar!


Sen gick vi ut i spöregnet och in på närmsta ramenställe. Mums!

Igår fyllde Emil som sagt år! Efter uppvaktning på sängen med färskt bröd från det ekologiska bageriet här bredvid åkte vi till Shinjuku för att prata med Sakura House, de som står bakom vårt boende.


Det blev bestämt att vi ska få flytta upp en våning i huset där vi är nu. Där bor det tydligen bara två andra personer. Plus att rummet är mycket större. Där vi har varit tills nu känns nämligen som en studentkorridor. Polisen kom till och med kvällen vi flyttade in eftersom de andra lät så mycket. Inte riktigt vad vi var ute efter! Förhoppningsvis kommer vi få någon slags pengaersättning också.


När vi kom ut från kontoret var det mörkt. Vi åkte till Shibuya för att gå på Beacon, en finfin restaurant mitt emellan Shibuya och Aoyama.


Vi åt räkor till förrätt som var hur goda som helst. Emil var överlycklig eftersom han för första gången på mer än tre veckor fick dricka öl som inte var lager.


Till huvudrätt åt jag stekt tonfisk med sallad. Det var jag väldigt glad över, man får nämligen nästan aldrig grönsaker till maten här. Har hört att det kan vara för att det har varit så varmt i sommar så att har grönsakerna har blivit för dyra! Emil åt angusbiff, men den såg inte så god ut på bild så den fick inte vara med. Han var hur som helst också väldigt nöjd med sitt val!


Under middagen lyckades jag övertala Emil att han var kissnödig. Medan han var borta berättade jag för servitören att Emil fyllde år. Han blev genast mycket exalterad. Så här fin blev Emils efterrätt!


Emil säger tack för maten mamma!


Efter en kaffe gick vi vidare till Usagi, en liten lustig bar i ett litet lustigt hus i närheten.


De hade en blandning av kanin- rymd- och Amerikatema där inne.


När man gick fick man de här små mynten som man kunde använda som betalning nästa gång man kom dit. Efter det här laddade tyvärr min kamera ur! Väldigt synd. Vi gick nämligen till en bar i Shibuya som heter Insomnia Lounge. När man kommer ner i källaren får man ta av sig skorna och gå in i baren. Där är det rött och mjukt överallt. Röda sammetsväggar och tak och samma sak på golvet. Väldigt mysigt och lustigt. Efter det gick vi för att sjunga karaoke igen. Har aldrig varit med om att tiden har gått så fort! Plötsligt hade två och en halv timme gått och våra röster var hesa. Vi gick hem och sov tre timmar innan vi skulle upp och gå på make- up testning. Det blev inga bilder därifrån eftersom att Emil satt och sov över bordet bredvid mig. Hur som helst fick jag väldigt svarta ögon och hudfärgade läppar. Sen var det bara att tvätta bort och åka hem och sova lite till!

Vi lever! Det har bara varit så hemskt mycket nu. Vi har flyttat två gånger och igår var vi på kontoret för boendet i Shinjuku för att be om ersättning osv osv. Igår fyllde Emil år, och nu ska vi pallra oss iväg till Ebisu efter tre timmars sömn för att jag ska testa smink och hårstyling inför modeshowen. Emil får agera tolk, som vanligt.

Mer med bilder senare. Puss.

Igår när vi skulle sova runt klockan ett började vi fundera på dessa utslag jag har på hela kroppen. I början skyllde vi på värmen, men de har bara växt och blivit fler hela tiden. När vi pratade om det insåg vi att jag fått nya efter varje natt! Jag bad Emil googla bedbugs, med en tanke på att de är harmlösa och ungefär som kvalster. Det är de inte. De är en halvcentimeter stora och kommer ut och biter en på natten. Mina utslag såg exakt ut som exempelbilderna, och efter lite letande hittade också en bedbug som gömde sig bredvid sängen. Vi blev sjukt äcklade och bestämde oss för att klä på oss igen och gå ut.


Efter lite nattsushi på favoritstället där kocken hälsade på oss genom att säga "Välkomna hem!" sjöng vi karaoke. I början låg tankarna mest på monsterbaggar som kommer och biter oss när vi sover, men efter ett tag lossnade det.


Vi sjöng oss hesa i en och en halv timme. Telefonen på väggen använde man för att ringa till bartendern som sen kom in och gav en det man hade beställt.


När vi kom ut var det ljust och morgon.


Jag hittade blommor som jag självklart tog med mig hem. Klockan var sex på morgonen och alla tankar på bedbugs var borta. Nu vaknade jag för ett tag sen med ännu fler bitmärken. Nu oroar jag mig bara hur tusan det ska gå på fotojobben eftersom betten är så stora och synliga. Ungefär som riktigt stora myggbett. Kliar gör de också. Vi har mailat de som fixar boendet, så jag hoppas att vi får flytta så fort som möjligt. Det här går inte.

Idag var vi på Tokyo game show. En mässa där man visar upp alla möjliga nya (mest japanska) spel.


Kvinnobilden är ju som bekant inget vidare här. Mycket tjejer i bikinis och pumps som gubbar kunde fota. Här var det två tjejer som skjöt zombies i högklackat och urringat.


Fanns såklart hur mycket cosplay som helst. De visade mer än gärna upp sig och posade framför 100 kameror. Överlag var mässan spännande men kanske inte så mycket för mig som inte är så spelintresserad att jag kan köa i två timmar för att spela 10 minuter på ett spel som släpps nästa år. Jag satte mig på en bänk och löste sudoku. Eftersom ljudnivån var x antal decibel över det tillåtna i Sverige gick jag till sjukstugan för att fråga efter öronproppar. Det där med kommunikationen gick sådär och sjuksköterska gav mig tops istället.


På avslutningsceremonin stod alla hjälpflickor för Playstation uppradade på ett långt led. De hade olika kläder på sig beroende på hur långa de var och stod i storleksordning. Kolla på fötterna! Alla står exakt likadant. De bugade i en våg och sen gick vi.


Vi åkte till en restaurant vid Tokyo station och åt lite allt möjligt. Jag beställde "salted squid" och kan säga att det var ett misstag. Jag tänker inte ens lägga upp en bild för att det var så slemmigt. Dessutom var det det saltaste jag har ätit i hela mitt liv! Soban på bilden var godare. Vi lyckades dessutom göra en riktig tabbe. Yakitori-spetten vi beställde smakade inte så mycket, så jag hällde upp soya i skålarna som stod framför oss. Vi doppade och kom överens om att det genast blev mycket godare. Efter en kort stund kommer servitören och ställer fram två skålar och säger "for your soysauce" och jag tänker, "men hallå, vi har ju redan soyaskålar!" men förstår vårt misstag mitt i tankegången. Vi har doppat kycklingen i askkopparna.


När vi hade ätit upp följde servitören med oss ut på gatan för att säga hejdå (som de alltid gör) och vi fick en varsin klubba.

Idag köpte jag en present åt mig själv som plåster för halsen.
Emil gjorde en fin gif av öppningen.
Fin färg på läppstiftet, visst? Matt och allt.

Jag är säker på att ingen av er kan ha missat det här school girl- fenomenet som finns här i Japan. Att skolflickor (förhoppningsvis äldre sådana) är något väldigt sexigt och oskyldigt. Här i Tokyo finns det sexaffärer som säljer använda bomullstrosor och gud vet vad. Högst obehagligt och sjukt. Hur som helst tänkte jag visa en mycket mer oskyldig och fin fotobok vi köpte för ett tag sen!


Boken heter Schoolgirl complex.


Alla bilder är oskyldiga och har ett sånt där lite drömskt ljus i sig så att man lätt tycker om dem.


En av de finaste sakerna är att man inte ser ett enda ansikte genom hela boken.




Väldigt fint som sagt. För övrigt har jag tappat rösten. Jag får gestikulera vad jag vill eller i värsta fall viska. Typiskt att det ska hända nu! Åh vill inte bli sjuk.

Idag var vi på Mori Art museum i Roppongi! Det var hur fint som helst.


Det fanns många fina installationer, som den här snöstormen som bestod av fjädrar. Helt otrolig.


Det var världens längsta optiska glas. 4 meter!


De här filmerna var också fina.


Här är ett lite obehagligt verk föreställande blod. Det pumpades ut nytt från toppen av berget och droppade ner på sidorna.


Det här kan ha varit en av de finaste installationerna. Man kom in i ett stort rum med papper som var upplyst ovanfrån. På många ställen i rummet fick man krypa eller huka sig för att papperet var så nära huvudet. Här och var fanns det sådana här titthål där man kunde kolla vad som fanns på ovansidan. En fin vinterskog!


Efter att ha kollat på den fina utsikten från 53e våningen tog vi hissen ner.


Efter en kort promenad slog vi oss ner för att äta finsushi. Kan ha varit det godaste någonsin! Ål, laxrom, sjöborre, omelett, räka, näst finaste tonfisken, den finaste (fetaste) tonfisken, yellow tail kingfish och den i mitten minns vi inte vad det var. Hur som helst kan det ha varit det godaste vi har ätit i hela våra liv, trots att man började svettas när man såg priserna. Men mmm. MUMS.

Ungefär så här roligt är vädret hos oss nu. Regn, kallt och blä. Jag har på mig en halsduk.

Igår barhoppade vi i Shibuya. Det ligger på sådant trevligt avstånd hemifrån att man slipper ta taxi hem när tunnelbanan slutat gå.


Eller, bar och bar. Här kan man ju ta en öl eller ett glas vin lite var som helst. Så efter en öl på kaffeställen Segafredo gick vi vidare till ett crepperie.


Där låg det trasmattor på golvet och allt gick i vitt. Vi bläddrade i en kattbok och smuttade rödvin.


Det här var första dagen man var tvungen att ha byxor och kofta på sig. Trots alla kläder var det ganska kallt och blött. Riktigt höstväder helt plötsligt.


Vi gick vidare till en bar/ restaurant där den stora glasväggen bakom Emil var bortdragen så att vi satt precis ut mot gatan.


Vi kände strax att det var tid för lite speldande! Vi gick till närmsta spelhall och skjöt zombies.


Och spelade lufthockey. Jag förlorade. Två gånger.


Och såklart, purikura! Fotoautomater med stora rum att posa i, och senare en dator att rita på bilderna med. Just den här automaten var väldigt tjejig och förstorade våra ögon åt oss. Senare kunde man även lägga på linser, lösögonfransar och låtsasmunnar. Emil tyckte förstås att det kändes sådär. Men han posade duktigt ändå!


Nattmaten blev såklart sushi på favoritstället som dessutom är öppet till 05.00. Man ropar till kocken vad man vill ha och han fixar. Tallrikarna har olika färger beroende på hur mycket bitarna kostar (ungefär mellan 4- 20 kronor/ bit). Så när man är färdig säger man bara tack för maten så kommer en servitör och räknar ihop priset för en!

Oj oj oj så det kan gå. Från att kunna göra vad man vill, när man vill har hela nästa vecka blivit helt uppbokad. Jag ska göra ett fotojobb för ett klädesmärke som gör killkläder men vill ha en korthårig tjej som modell. Kommer nog bli spännande. Sen är det två till fittings för modevisningen plus själva showen.


PLUS ett till jobb jag ska göra tillsammans med min "lover", som stylistassistenten kallade det, Emil. Då ska vi bli fotade av en fotograf som heter Takeshi Abe. Här ovanför är en bild tagen av honom.

Hur hände det här!? Hoppas bara att pengarna är värt det och att det kan bli en upplevelse.

Idag startade vi dagen genom att köpa en present till någon vi tycker om! Man får alltid så fina inslagningar här i Japan när man säger att det är en present.


Det började regna och vi smet in på Starbucks i Harajuku. Smygfotade rökande tjej.
Angående det är de väldigt petiga med rökning här. Eller, det är väldigt motsägelsefullt. Man kan köpa cigaretter i varje vending machine och man får röka på varje resaturant. Man får däremot inte röka på gatorna, utan man har istället små rökbås och rökrutor. Jag tror att det hänger samman med att det är så mycket folk och att man bär en brinnande cigarett precis i höjd med ett barns huvud. Hur som helst är jag tacksam för det!


Vi åkte så småningom till Ebisu och åt japansk glass. I en liten bägare fick man välja tre sorters glass. Vi tog grönt te (klassikern), citronte och någon slags sorbet. Tillsammans med det fick man salt sjögräs och kallt te. Sjögräset och sorbeten var goda, teglassen sådär. Konsistensen var nästan pulvrig!


Vi gick promenerade runt i området medan vi väntade på att klockan skulle bli 18.45 då vi skulle träffa studenterna jag ska gå visning för. Vi följde dem till deras skola som var hur fin som helst. Det visade sig också att kläderna var riktigt fina! Helt okej i alla fall. Och ingenting gick fel, alls. Varken kläderna ELLER skorna var för små! Studenterna jublade när det visade sig att skorna passade. (Gummistövlar med klack!) Det var lite läskigt att visa upp sig för deras lärare som satt på en rad och lyssna på en massa kommentarer man inte förstår sig på. På nästa fitting ska jag se till att ta lite foton! Ska nämligen dit två gånger till innan visningen.


I Shibuya gick vi på en affär som säljer saker som säljer bäst just nu. Jag tror att de samlar in data från resten av staden och köper in det som är mest populärt. Hur bra som helst för mig som inte kan läsa en enda instruktion! Det var bara att plocka på sig nummer 1:or.

Mario-kvällen för någon dag sen var som sagt mycket trevlig. Mycket tack vare alla fina människor vi träffade! Vi hade bestämt träff med norska Nana i Shinjuku och hon hade med sin vän Viola.


Vi gick till Bar Albatross i Piss Alley, ett minmalt hak på två våningar. Vi satt på andra våningen och roade oss över hålet i golvet som fanns där för att kunna göra beställningar ner till bartendern.


Efter en snabb 20-kronors middag gick vi som sagt vidare till Muteki Mario. Här är Jaeson från Michigan och Viola från Taiwan! Vi satt där i många timmar och drack GT's och spelade Mario Kart.


Här är en bild på bartendern, tagen av den andra bartendern!

Idag åt vi, på riktigt, världens godaste pizza. Vi satt och dräglade medan vi åt och nu vattnas det i munnen bara av att skriva det här. Vi var på ett ställe som hette Seirinkan i Naka- Meguro (2-6-4 Kamimeguro) som dessutom hade en helt otrolig inredning med spiraltrappa i trä mellan de tre våningarna.


Så här fint var det där vi satt! Fem minuter efter att det här fotot var taget var alla bord upptagna.


Här är de! Pizzorna från himmelriket. Massa olivolja och salt och MUMS! Om du kan, gå dit. Du kommer inte att bli besviken.

Idag var det sådär fruktansvärt varmt igen. Vi sov länge och promonerade sen genom Yoyogi-koen till Harajuku eftersom det är söndag.


Åt sen lunch.


Gick på galleri!


Hittade fina buntband på MoMA's affär.


Efter ett tag gick vi vidare till Shibuya och var inne på Tokyu Hands en timme eller kanske två. Vi köpte fina saker vi nu sitter och underhåller oss med. Jag köpte ett minipussel på 150 bitar. Varje bit är lika stor som min lillfingernagel, hur litet och gulligt som helst.


Emil köpte finpennor!

Ikäll och inatt har vi umgåtts med hur mycket fina människor som helst. Personer från alla delar av världen.
Vid ett tillfälle kom vi fram till att det pratades fem språk, samtidigt!


Vi var på en Super Mario-bar och spelade Mario Kart.
Mer om det imorgon. Nu är klockan tre och jag är trött som bara den. Natti!

Idag köpte vi lunch från Tokyu Food show! Det är en saluhall som ligger precis under Shibuya crossing. Där finns det hur mycket lunchboxar att köpa som helst, mycket från fina restauranter. Den bästa saken är ändå att allt är superbilligt och jättegott!


Min sushi kostade 30 kronor! Hur gott som helst.


Vi åt maten i en park en kvarts tunnelbanefärd bort från Shibuya. Det var en liten flod där och hur fint som helst.


Limeträd!


Vi spenderade sex timmar på en onsen. Roterade bland olika pooler fyllda med hett källvatten, tvättade oss noga och insupade den japanske atmosfären.


Efter att ha ätit ramen i Shibuya drack vi ett glas öl/vin på en bar som ligger på hemvägen. Där satt vi ett tag och läste Wallpaper innan vi gick hem.

Idag fick jag en present av Emil!


En hemskt fin ring! Det är en nyckel som är böjd till en ring. Åh vad jag tycker om den!

Kvällen började med att vi åt en sen middag en snabbhakskedja i Shibuya. 25 kronor för en middag, inte illa!


Kött med ris, nudlar och tofu. Mums!


Påväg till baren fotade Emil mina finstrumpor.


Vi gick till Bar Face i Shibuya som Maria Ahlgren har tipsat om på sin fina Tokyoblogg.


Stämningen var mysig trots att det bara var vi och bartendern på plats på hela baren.


Det är inte riktigt en dålig sak att vara ensam med den här snyggingen!


Efter att vi hade gått ifrån från baren gick vi i vanlig ordning in på en nattöppen bokbutik för att bläddra i fina tidningar och manga. Önskar bara att man förstod några av tecknena!


Efter att ha ätit några bitar sushi som nattmål vandrade vi hemåt i Tokyonatten. Det var en fin kväll.

Idag har regnet öst ner i Tokyo. Det, plus 98 % i luftfuktighet och 30 grader varmt, har gjort att vi mest har velat vara inne idag. Vi åkte till Shinjuku för att gå på Bic Camera och Comme Ca.

På högsta våningen har Comme Ca ett finfint fik. Hela dagen hade vi gått runt och längtat efter deras tårtor.


De var verkligen hur goda som helst. Precis bredvid vårt bord stod de och bakade tårtorna. Så himla färskt och fint. Vi åt för en gångs skull med kniv och gaffel, men besticken var ändå upplagda som att de var pinnar. Oavsett om det var på grund av gammal vana eller för känslan var det fint!

Idag när vi vaknade tidigt tänkte vi, att idag, är en fin dag att gå på zoo! Sagt och gjort åkte vi till Ueno.


Där kollade vi på finfina djur, bland annat den här fina lejonkillen.


Det här var en pygmeflodhäst! De normalstora var ENORMA!


Den här djungelkatten var lite ilsken av sig. Det här är precis efter att han hade fräst ordentligt till Emil.
Vi såg massa andra fina djur också! Myrslok, tapir, noshörning, zebror och sånna där möss på känguruben man skrattar åt på youtube.

Efter det åkte vi till Asakusa där det finns ett helt distrikt fullt med kökstillbehör och restaurantprylar. Emil köpte två finknivar och jag köpte en fyrkantig stekpanna att göra tamago (japansk omelett) i.


I Japan brukar restauranter ha illustrerad plastmat i skyltfönsterna så att man ser vad man beställer. Här kunde man köpa lite allt möjligt. De är väldigt välgjorda och ser nästan verkliga ut! Väldigt dyra dock. En liten sushibit som man ser till vänster kostar 200- 500 kronor beroende på hur fin den är!

Igår när vi vaknande gick vi än en gång genom Yoyogi-koen till Harajuku. Parken som för några dagar sen var helt tom var nu helt full med människor. På söndagar kommer nämligen alla slags människor dit för att uppträda och visa upp sig, ha picknick och umgås.


Vi hittade en fin fjäril med en bruten vinge.


I Harajuku var vi inne i en liten butik där vi pratade med föreståndarna i kanske en halvtimme. Emil fick träna sin japanska och vi fick lite tips på härliga saker i området.


En av killarna visade oss vägen till ett litet tempurahak.


På kvällen smakade vi en melon som kostade 200 kronor. Den smakade mest bara vanlig honungsmelon!

Den enda anime jag någonsin har kollat på mer än en gång är en finfin en som heter Paradise Kiss. Handlar om en tjej som blir upptäckt i Harajuku av en kille som går på en fashionschool. Han och hans gäng från skolan övertalar henne att gå en visning för deras slutarbete. Killen på bilden heter George och är världsfin. Det är han som designar kläderna.

Idag när jag och Emil gick runt i Harajuku trötta och svettiga kommer det fram 3 japaner och frågar om vi kan japanska. Lite grann, säger jag och pekar på Emil. En av killarna pratar en liten stund, Emil ställde en följdfråga och vänder sig sen åt mitt håll. Han skrattar lite samtidigt som han berättar att de går på en fashionschool och undrar om jag vill vara deras modell. "Det är som i Paradise Kiss!" säger jag och säger sen att det klart jag vill det! Så den 26e smäller det. Vi får se hur det går och hålla tummarna för att jag ska förstå LITE av vad de säger och att kläderna inte är allt för fula.

Idag när vi vaknade åkte vi med tunnelbanan till Ginza för att gå till Sony building. Det är en stor byggnad där Sony visar sina senaste prylar, mycket som inte ännu har, eller ens kommer, släppas på den västerländska marknaden.


Här är en videokamera som var skaksäker. Plattan kamerorna står på skakade hårt och här ser man skillnaden på de två olika kamerorna. Den till vänster var ganska mycket bättre!


Trots alla häftiga kameror kände vi att Ginza inte riktigt var vår grej. Åt GIGANTISKA maki-rullar för 50 kronor innan vi åkte vidare till Akihabara.


Akihabara är Mekka för tekniknördar och mangafreaks. Här till exempel stod ett 20-tal japaner och kollade på oförståeligt tv-spel. Kanske 90 % av människorna i denna stadsdel var, såklart, män.


Vi gick såklart också in i ett stort varuhus fullt med manga. De här små tidningarna man ser här på bilden är cirka 20-sidiga häften tecknade av små små förlag bestående av kanske 5 personer. Oftast, om inte alltid, är innehållet ganska vuxenstämplat.


Vi åkte så småningom vidare till Shinjuku där vi åt denna delikata måltid för ynka 30 svenska riksdaler. Stället hittade vi i den så kallade Piss Alley precis vid stationen. Det är ett litet kvarter fullt med billiga yakitori- och ramenställen som bara har några få sittplatser var.


Vi tänkte barhoppa hela natten i Shinjuku, men allting var så överväldigande att vi inte orkade så hemskt länge.


Vi tog den proppfulla tunnelbanan hem och sitter nu på vårt lilla rum och ska sätta på en film!

Gårdagen blev inte så lång. Vi sov lite längre, men när vi vaknade mådde Emil inget vidare. Vi stannade på rummet ett tag vilket var mysigt det med. Så småningom begav vi oss till Shibuya. Det ligger så nära och bra!
Emil svalde en Ipren med juice från Muji.


Och öppnade en present han fick av mig från Loft! En Totoro- svettduk/servett. Fin tyckte han!


Iprenen höll dock inte så länge och vi tyckte det var bättre att åka hem. Utanför tunnelbanan stötte vi på den här gröna typen!


Åt nudelmiddag för femtio kronor på det här lilla stället nära vårt hem. Vi tvingade oss själva att stå ut med värmen utomhus eftersom man får bolma hur mycket man vill inomhus.


Vi var supertrötta och när vi kom hem orkade vi inte ens kolla på den planerade filmen utan somnade på en gång, trots att klockan bara var nio. Helgalet!

Tänkte visa bilderna från restauranten igår! Stället heter AKIRA och ligger i Naka- Meguro där det finns en liten (sinad) å. Precis där låg stället. Eftersom de inte hade någon engelsk meny bad vi kocken ge oss en god middag. "Är det något speciellt ni inte äter?" frågade han vänligt och vi säger att vi äter det mesta. "Rå kyckling, är det okej?" blir nästa fråga. "IIE!" ropade vi i kör. Man får dra gränsen vid salmonella!


Efter kanske tre förrätter ställs det fram en grill framför oss. Det röda närmast är kycklinghjärta, vilket hade väldigt konstig konsistens men helt okej smak. Det lite ljusare köttet bakom var bröst, något vi tror var ett revben med lite lite köttbitar på. Inte för att det gjorde något. Man skulle äta benet också. Det som ligger i nässelbladet vet vi inte riktigt vad det var, men det hamnade i alla fall på topp tre över vad vi åt under kvällen. Man skulle doppa det i ett väldigt löskokt ägg och sen äta. Gott var det!



Huvudkocken stod precis framför oss i köket och tillagade all mat åt oss. Egentligen ska man vända och steka själv men han litade inte på våra kycklingvändarskills. Tur det kanske!


Tunnelbanorna här slutar gå hemskt tidigt på nätterna vilket har inneburit att vi har gått hem två kvällar i rad. Inatt gick vi fyra kilometer hem, plus ett litet stopp på en bar för en rom & cola. Eftersom vi inte har någon karta följde vi vägskyltarna längs motorvägen.


När vi kom hem vid två-tiden var det fortfarande 30 grader varmt. Det gäller att ha balkongdörren stängd och A/Cn på full blast.

Idag har vi sprungit runt åtta timmar på stan.


Vi började att gå igenom Yoyogi-koen som är en stor park gränsande till Harajuku.


Väl framme i Harajuku gick vi in på en bakgata. Där drack kaffe och åt macka på ett bageri som hade en liten gräsmatta på utomhusserveringen.


Trots att klockan var så lite var hettan olidlig. Vi köpte svettdukar från Muji. De behövdes! Emil fick en blåprickig och jag en rosaprickig. Könsroller, yes yes!


Vi åt kex och undrade varför inte streckkoderna ser ut såhär i Sverige.



Eftersom markhyran här är så fruktansvärt dyr är det inte sällan restauranter och annat ligger på kanske sjunde eller åttonde våningen. Det känns alltid som att man inte får gå in i de här byggnaderna, men vi har börjat lära oss nu.


Nu vilar vi lite i rummet innan vi ska iväg och äta middag. Det ska bli gott gott gott.


Här tänkte vi äta. Precis vid en flod. Fint tror vi!


Puss puss

Man vet att man är framme i Japan när facebook-reklamen gör en pirrig i magen.

Äntligen framme! Flygresan och allt gick finfint. Att hitta stället där vi skulle få nycklarna till rummet var svårare. Att sörpla ramen utan att få stänk på hela tröjan var ännu svårare! Fick skämmas lite när en av kockarna gav mig en stor haklapp.

Vi har precis råkat sova alldeles för många timmar på våra madrasser i lilla gulliga Tomigaya. Jetlag – inte vår grej.

Nu klär vi på oss de tunnaste kläderna vi kan hitta, det är 36 grader varmt! Galet och fuktigt.

Mer sen.
Puss!