Det där med att åka hem. Att vi inte kunna äta nattsushi när vi vill. Att inte få sjunga karaoke och inga mer neonskyltar. Ingen mer japanska och inga fler fina japaner. Att vänja om sig, tillbaka till GMT+1 och högertrafik. Att stå på högra istället för vänstra sidan av rulltrappan och inte buga varje gång man går ut ur en butik.  Att våra nyfunna vänner kommer att bo på andra sidan jorden, och tänk hur mycket det finns kvar av Tokyo man vill se!
Det är många stadsdelar vi knappt har satt våra fötter i, och det finns ju så många många smågator att se. Smågator som alla har sina egna små mysiga barer, restauranger och butiker med sina fina föreståndare. En månad räcker inte för Tokyo. Den här staden är värd mer än så.
Nu åker vi hem. Om några timmar sitter vi på var sitt flyg hem till Sverige. Emil via Hong Kong, Hanna via Köpenhamn. Går tillbaka till våra vanliga liv, som inte är en månadslång semester längre. Men vi kommer tillbaka. Vi gör det.