foto
Boken heter Schoolgirl complex.
Alla bilder är oskyldiga och har ett sånt där lite drömskt ljus i sig så att man lätt tycker om dem.
En av de finaste sakerna är att man inte ser ett enda ansikte genom hela boken.
Väldigt fint som sagt. För övrigt har jag tappat rösten. Jag får gestikulera vad jag vill eller i värsta fall viska. Typiskt att det ska hända nu! Åh vill inte bli sjuk.
Äsch då, förkyld hoppas det går över snabbt, kanske du kan uppsöka ett apotek och få ett japanskt underpiller för det finns det väl. Men det är det gamla vanliga: värme, sömn och kärlek som är den bästa medicinen, eller hur. Pappa Leif
fast jag håller inte med om att det är "oskyldiga" bilder... och att flickornas ansikten inte är med gör kropparna än mer till objekt. Estetiskt mycket tilltalande bilder, ja, men inte oskyldiga!
Hoppas ni inte blir sjuka! saknar er massor puss puss puss
Ja det lite lustiga är att vi köpte den men var lite nervösa eftersom alla exemplar var inplastade. Lite att köpa grisen i säcken. Men ja. Du har rätt.
Jag tycker att det känns som att den är gjord ur ett utanförperspektiv. Som en etnografisk studie i fenomenet school girl-complex. Där de ansiktslösa kropparna drar objektifieringen ännu längre. Som för att visa absurditeten. Nej, bilderna är inte oskyldiga. Men hur lam hade inte boken varit om de var det?
å! den her har jag funderat lenge på at kjöpa. men jag tenker varje gång, vad kommer affärschdamen tenka når jag kjöper den...?
men nu som jag har sett fler av foton vil jag verkligen kjöpa en själv!
ja det var ett bra svar, emil! :)
ska hursomhelt bli mycket intressant att få se boken!
pus
jag kallar det voyerism eller hur det stavas, lite skämmigt är det allt (det kallades att spina på förr i tiden)
