När vi hade landat i Kuala Lumpur tidigt på morgonen åkte vi direkt till mina föräldrars hotell för att sova en timme samt äta enorm frukostbuffé. Min mamma, pappa och syster var nämligen också på semester i Malaysia! Vi promenerade i KL och förundrades över hur billigt allt var i jämförelse med Japan.


Kvällen kom snabbt och vi åt middag på plaststolar. Det var jättegott och billigt, men det är en omställning att komma från Japan till Malaysia. I Japan är servicen så bra den kan bli, oavsett vart man är. I Malaysia slänger servitörerna fram bestick de inte räknat och blir sura och suckar när man frågar om inte ALLA som sitter runt bordet kan få bestick.


Vi gick och drack drinkar efter maten och berättade för mina föräldrar vad vi haft för oss sista tiden. Snart blev klockan natt och vi vinkade hejdå till mamma och pappa och hoppade på en buss. Usch, hemskaste bussresan i våra liv. Vår första buss var trasig, så efter någon timme fick vi en ny som också den gick sönder efter en timme. Då gick alla män i bussen ut och lagade motorn med silvertejp. Chauffören körde i 140 på Malaysias hemska vägar medan vi skumpade runt utan bälten och försökte sova någon liten timme den natten. Det gick sådär.


Snart var vi framme på vår lilla strand och resan var ju såklart värd det.


Ja, fina solnedgångar. Varenda kväll satt vi och drack drinkar och kollade åskoväder vid horisonten som bara nådde oss en gång.


Men det mesta av tiden spenderade vi under vattnet. Tog av oss vår utrustning 9 meter under ytan, iscensatte situationer när vi hade slut på luft och såklart kollade på fiskar. Fiskar och hajar och sköldpaddor och bläskfiskar och blåsfiskar och muränor. Häftigaste grejen man har gjort i sittt liv.


När vi hade gjort vårt sista dyk och fått vårt dykarcerifikat firade vi med ett öltorn


och massa mat på enda vettiga restaurangen.


Vi nattpromenerade i det varma vattnet


Och hade nattpicknick i sanden. Snart var våra dagar på ön slut och vi fasade för bussresan tillbaka till KL. MEN denna gång var det kanske den finaste bussen man varit på. Det var vi och två andra personer på bussen, som hade både bälten, stora säten och luktade gott. Väl framme åkte vi taxi i en kvart för att komma till vårt sunkiga hotel som bokstavligt talat låg över gatan från vart vi hoppade på. Så kan det gå. Nu är vi tillbaka i Tokyo och är stressade över att vi snart åker hem. Huvva.