En dag åkte vi till ett museum mitt ute ingenstans som heter Miho museum. Vi tog tunnelbana, bytte linje, åkte pendeltåg och sen buss i en timme kanske. Åkte långt in i skogen och såg snart inga hus alls. Historian bakom det är att en väldigt konstintresserad förmögen man dog, och hans fru och dotter bestämde sig för att använda pengarna från arvet till att bygga ett museum för alla hans saker. De anlitade arkitekten I.M. Pei, alltså han som har gjort både gamla World Trade Center i New York och Louvre. man gick igenom den här tunneln som vinklade sig perfekt för att man skulle se hängbron som ledde till det vita museumet.


Vyen över skogen och bergen var minst lika häftigt som själva utställningarna. Långt bort på berget mittemot såg man två enorma byggnader som tillhörde en hemlig sekt som tydligen hade varit med och investerat i Miho.


Arkitekturen var så häftig med massa konstiga vinklar, olika material och nivåer. Dessutom blev man alldeles svimfärdig när man tänkte på att det var en enda person som hade ägt alla dessa saker. Allt från verktyg från Mesopotamien, 6000 år gamla bronsstatyer och risväggar från de mest kände klassiska japanska konstnärerna.


På kvällen åt vi Kyoto-sushi vi hade peppat som tusan. Det är alltså traditionellt man har ätit det eftersom Kyoto inte är en kuststad. Fisken är inlagd i vinäger för att den skulle klara den långa färden. Man har varken soja eller wasabi till serveringen! Tyvärr var bitarna för stora och det smakade inte i närheten så gott som vi trodde det skulle vara.


Vi gick vidare till en izakaya där ALLT kostade 23 kr. Vi beställde in allt möjligt; majs, edamamebönor, kycklingspett, ris. Och massa drinkar såklart.

Vi hade ett eget litet bås där man kunde dra ner en rullgardin så att man fick ett eget litet rum. Vi spelade galenpanna och en gång råkade servitrisen avslöja Emils lapp. Hon tyckte att det var hemskt roligt att det var en bild på en hund och att det stod "Hachiko" i hans panna.
Vi gick snart vidare till Pontocho och gick till en bar där föreståndarna ÄLSKADE geishor. Tyckte att det var häftigast i världen och visade mer än gärna vilka tjejer som var mest populära, äldst och yngst. Vi kollade i något som liknade en amerikansk high school-fotobok med bilder på de nya geishorna och lärlingarna. Fint.