Andra dagen åkte vi till Ebisu och åt stark ramen på ett nudelhak nära stationen. Kände oss hemma i området och insåg att varje gång vi är i Ebisu SPÖREGNAR det. För övrigt är det en fint ställe om man tar sig bort från storgatan och upp mot Daikanyama.


Äcklade oss lite över 0-kalori efterrätten vi köpte på FamilyMart. Sladdrig och dallrig och smakade inget vidare.


Tog tunnelbanan till Roppongi och gick på Mori Art Museum, som tyvärr inte alls var lika bra som sist. De har i alla fall ett fint panoramafönster på 56e våningen, men som ni ser såg man inte något vidare. Ungefär här var vi så trötta att vi höll på att börja gråta. Försökte fika men Roppongi är verkligen ett område som inte är särskilt trevligt.


Efter middagen tänkte vi något i stil med "Äh vad tusan, nu struntar vi i att vara trötta. Vi går och sjunger karaoke!" Sagt och gjort. Vi körde på karaoke nomi-houdai vilken innebär att man betalar kanske 120 kr för att få sjunga karaoke och dricka hur många drinkar man vill i en timme. FARLIGT. Man lyfter bara på en telefonlur och säger vad man vill ha så kommer drinkarna upp till ens rum. När det är tio minuter kvar ringer de och frågar om man vill sjunga en timme till, och då är det väldigt svårt att säga nej. Efter några timmar rullade vi ut från karaokestället och vidare till en liten liten bar på andra sidan gatan. Pratade med vår bartender Hiroko-san och fick örhängen som present av henne. När vi kom ut var det ljust. Gjorde säkert bort oss på väg hem till hotellet. Ingen minns riktigt. MEN det var hur som helst en superkväll!