När jag var sex år gav jag jämt mormor komplimanger för den här asken. Tyckte det var det finaste jag någonsin sett i hela mitt liv! En dag fattade hon mina hintar och jag fick den som present. Sen dess har jag inte haft en använding för den en endaste gång. Man behöver inte riktigt en ask för så små saker!


Men idag när jag skulle ta med mig örhängen att ha på mig efter jobbet kom jag och tänka på den lilla asken. Och tänka sig, de passade precis! En sidnot är att jag köpte örhängena i Indien för 2 kronor i våras. Ganska fina tycker jag om man matchar dem rätt!

Idag hängde jag upp fåglarna i taket! Har även köpt material till klädstång och bokhylla. De ska sättas upp senare i veckan så fort vi fixat så att någonting ens kan skruvas upp i våra hemskt tunna gipsväggar.


Hur som helst kommer jag i fortsättningen vakna med detta ovanför huvudet! Fint, ja?

Ikväll har jag varit som vilken normal person som helst och spenderat min lördagskväll till att vika minimala små origami- svalor med papper från Japan. Det var pilligt som tusan men hemskt fint att man fick plats med sju små fåglar i sin hand lite senare. Väl värt mödan!


Jag brukar se till att göra den finaste varianten med uppblåst kropp. Lite pilligare, mycket finare! Nu ska jag göra fåglarna till en mobil att hänga upp i taket över sängen.

Idag hälsade vi på bebis i Eskilstuna. Kan inte sluta förundras över hur små spädbarn är! Deras lillfingernaglar. Deras näsborrar och öron. Så. Sjukt. Små. Fattar inte hur man kan bli så stor så snabbt sen. Nu vill jag också ha en liten bebis som ler med ena mungipan, gäspar, pruttar och sover.

Idag var det kallt. Önskar lite att jag hade köpt den där knäppa tantmössan på Omotesando. Den var varm. Jag skulle behöva lite värme.

Jag har aldrig varit parfymtjejen. Eller. Jag var aldrig parfymtjejen. Kanske hade några olika sorter hemma, men alla hade jag fått i present och ingen av dem kändes som mig. Men alla dussin provförpackningar mamma har fått genom jobbet varje år har jag testat många. Och alltid, lika obekväm. Huvudvärken som kommer inom en minut när man går in på en parfymavdelning hjälpte ju inte den heller! På något sätt lyckades jag ramla in på en parfym som kändes rätt för kanske lite mer än ett år sedan. En parfym jag inte vet någon annan som har. Som varken luktar tant eller 13-åring. Som varken är för tung eller för lätt, för söt eller för stark. Den luktar viol. Viol och mint. Helt otrolig. Jag använde den varje dag och folk kände lukten och tänkte "det luktar Hanna." Men när den började ta slut gick jag tillbaka till Åhléns City för att köpa en ny. Slut. Fanns inte. Kommer inte att finnas igen. Fyra månader har jag nu gått runt utan en parfym alls. Identitetskris x100. Letade igenom halva Frankrike i somras. Fanns inte. Gissa om jag blev glad när denna låg på postkontoret här om dagen!


Pappa fixar biffen. I superpaket dessutom!


Dubbelt så stor flaska som innan plus en handkräm. Nu är jag lugn igen. Nu känner jag mig som mig själv igen. Jag öppnar asken flera gånger per dag och suckar av lycka och glittrar med ögonen. SÅ glad är jag. TACK PAPPA.

1. Min favoritchoklad ändras nästan varje dag medan jag äter mig igenom hela Pralinhusets sortiment. Men jag tror jag kommer stanna på den här ett tag. 72 % kakao, varken syrlig eller besk och rund i smaken. MUMS.


2. Minipepparkakshus att sätta på kaffemuggen. Finfint och jag önskar att jag skulle orka göra sånt. Pyssligt.
(klicka på bilden för länk)

3. Fotobloggen feaverishphotography.com/blog. En fotograf som samlar lite favoritmaterial hos andra fotografer.


4. Handgjorda girlanger från thisneckofthewoods på Etsy. Sån där sak man vill ha men ändå inte.
Vad skulle jag med den till liksom? Men ändå. GILLAR.

Såhär ser det ut utanför mitt fönster idag. Jag inser sakta men säkert att det är vinter från och med nu.

Idag svängde jag och Emil in på il caffé för att ta en kaffe med Siri, Nike och Simon. Alla hade fullt upp med sina datorer. Oss gjorde det inget.


Emils syster Siri skulle kunna vara världens finaste tjej med lika fint hår. En av mina absoluta favoriter.


Jag råkade av en slump sätta fast en sked på Siris dator. Klonk sa det. Galen sak att datorer är magnetiska på vissa ställen. Knäppt knäppt knäppt.

Jag vet inte riktigt alls varför jag bloggar här. Det här är ju Japanbloggen. Det är bara något som tar emot med att skapa något helt nytt. Att börja om från början. Jag trivs ju här!

Jag trivs i Stockholm också. Jag har fått ett jobb. Heltid! Den ni. Jobbar numera som chokladexpert. Fråga mig en fråga om kakaobönor och jag kan den. Eller, nja. Inte riktigt än. Men jag står i en chokladbutik hela dagarna och säljer finchoklad. Inte helt illa. Jag måste provsmaka allt och kunna allt om chokladtillverkning. Det är faktiskt riktigt roligt att lära sig saker när man verkligen vet att man kommer ha användning för informationen man puttar in i huvudet.

Saker rullar på. Sen vi kom tillbaka från Japan har jag blivit ett år äldre. Fyllt nitton. Helt värdelös ålder. På ett sätt kan man ju tänka att just därför får man se till att göra den bra på andra sätt. Få helt ordning på lägenheten. Resa mer. Lära sig nya saker. Hitta mervärde. Det tror jag på. Så får det bli.