Vi trodde vi var hemskt smarta när vi gick upp 06.15 för att ta första tåget till lilla staden Gero, men det var uppenbarligen en tabbe. Gero är en liten liten stad som också ligger uppe i bergen. "Gero" betyder charmigt nog "kräks" på japanska men kan också vara ljudet en groda ger ifrån sig, dvs "kwak". Staden hade valt att ha en groda som maskot. Det är förövrigt något nästan alla städer har- en maskot. Ska visa lite exempel en annan dag.

Hur som helst. Gero är känt för sina varma källor, onsen. Vi såg framför oss hur vi skulle ligga och koka i en massa olika naturliga pooler och hoppa från ena till andra hela dagen. Så var det inte.
Vi kom dit 08.45, ätit frukost på tåget och var peppade på att börja bada. Då visade det sig att alla badställen huserades av hotell och inte öppnade förrän tidigast 12.00. Peppen!
Vi fick helt enkelt gå runt i staden i mer än två timmar. Snart börjar det såklart regna och vi hade lämnat paraplyna på stationen. En sak som är lustig med japanerna är att de aldrig skulle få för sig att gå ut utan paraply när det regnar. Då stannar man hellre under ett tak tills det har slutat, oavsett hur lång tid det tar. Nu är ju vi inte japaner så vi bestämde oss för att springa. Sprang förbi många gapande munnar tills vi stannar för att vila under ett tak. Då kommer en kvinna i en familjevan och frågar på japanska vad vi letar efter. "Mat" svarar vi. Vilken mat som helst. Hon funderade någon sekund och springer sedan ut i regnet för att öppna bildörrarna åt oss. Vi tackar tusen gånger om och hon ber i sin tur förlåt för att det regnar när vi kommer och hälsar på i hennes stad. Hon försöker hitta ett matställe åt oss men är inte så nöjd. Upprepar gång på gång "Vänta nu, vänta nu. Paraply!". Till slut säger hon att vi först ska åka hem till henne för att hämta paraplyer. Åker upp säkert tio minuter i bergen och när hon tillslut stannar bilen för att hämta paraplyer har vi utsikt både över staden, dalen och floden. Otroligt vackert.
På väg ner slutar det regna och nu bad hon istället om ursäkt för att vi kommer behöva släpa runt på paraplyerna trots att det inte regnar. Säger att vi får dem som present men vi kan lämna dem på stationen när vi åker om vi inte vill ha dem, så att någon annan kan få dem istället. Hon hjälpte oss hitta ett matställe och sprang sedan iväg.
Helt otroligt. En sådan sak händer bara i Japan. Vi bestämde oss där och då att vi i framtiden skulle vara extra snälla mot turister i Stockholm.

Vi fick bada lite tillslut, men vårt mod sjönk ju fler ställen vi gick till. Såg inte alls ut som det gjorde på vår ryokan eller där vi har badat tidigare i Tokyo. Det var snarare plastiga stora badkar med fisljummet vatten. Som tur var hittade vi ett bra ställe tillslut. Där delade jag och Sara vårt bad med ett gäng skvallriga tanter 75+. En av dem råkade spruta vatten i ansiktet på mig medan vi tvättade oss och sen stod de och stirrade på oss när vi bytte om. De tyckte det var otroligt roligt att vi var så långa och bleka.